Förra veckan skrev jag på debutantbloggen om novellen som räddade mitt skrivarliv. Jag sitter just nu och skriver på veckans inlägg och kan teasa om att det kommer att fortsätta beröra temat noveller! Stay tuned för onsdag!
Kategoriarkiv: Blogginlägg
När jag hittade mig själv i en bok: Rapport från Fantastika 2016
Förra veckan bloggade jag om den där gången jag hittade mig själv i en bok av Anders Fager. Och lite om Fantastika 2016!
Fantastika 2016
I helgen vankas det SF-kongress med en mängd spännande workshops och panelsamtal om allt från superhjältar till om våra förarlösa bilar kommer att bli mänsklighetens undergång. Jag kommer att medverka som deltagare och som utställande författare under hela helgen. Passa på att komma förbi vetja!
När: 17-19 juni
Var: Dieselverkstaden i Sickla
Vad: En chans att träffa författare, njuta av spännande samtal, mingla, och allmänt nörda loss!
Här finns mer info!
Tveksam om du verkligen ska gå? Första gången kanske? Läs då dagens inlägg på debutantbloggen, så blir du lite mer förberedd (och förhoppningsvis inte alls avskräckt!)
Känslan av att trycka på skicka
Det finns ett par riktigt jobbiga känslor att uppleva i livet: köra upp för körkortet, första gången du lämnar ditt barn på förskolan. Såna där tillfällen där du helst bara vill backa. Helst tiden om det går. Samtidigt som du inte vill det. För du vet att den enda vägen framåt är genom det som känns jobbigt.
Ett sådant tillfälle var jag med om idag. Efter otaliga redigeringsrundor, omskrivningar och lektörsprövningar så är jag färdig med mitt ungdomsmanus Control alt delete. Det sista kommat har flyttats, den sista liknelsen strukits. Och jag har satt punkt. På riktigt.
Det enda som återstod var det där jobbiga. Att faktiskt skicka ut manuset. Det borde låta som något roligt. En del av målet, rentav. men det känns inte alls så. Det känns som om jag vill hålla fast manuset och aldrig släppa taget. För så länge bara jag har det kan jag fortsätta drömma. Drömma och tro på storheten som bor på sidorna.
Det är svårare att göra det när refuseringsbreven börjar komma. Då kan drömmen bli så avlägsen så att det känns som om den aldrig funnits. Och den känslan är så fruktansvärd. Så själadödande.
Trots allt gjorde jag det. Jag tryckte på sänd-knappen och såg mina vistuella sidor fladdra iväg i vinden. För det är trots allt det enda jag kunde göra. På något sätt är jag skyldig manuset det. Att ge det en chans att förvandlas till kött och blod. Eller i alla fall papper och bläck.
Nu återstår bara att vänta. Och hoppas.
Grattis på nörddagen!
Idag, på internationella nörddagen, bloggar jag på Debutantbloggen om ett av mina stora nördområden: The Dark Tower.
Som grädde på det redan fluffiga moset så är det ju även Towel Day idag. Towel Day firas till minne av den fenomenala Douglas Adams. Varför inte hedra hans minne genom att läsa lite Snack Parrow? Som av bloggen Bokhuset beskriver med orden ”Som om Tintin blivit återfödd av Douglas Adams”.
Fantastiskt fina ord om en rymdpirat och hans besättning.
I övrigt hoppas jag att ni firar nörddagen så som sig bör. Genom att totalt sjunka ner i ett intresse och ignorera världen utanför.
The night is dark and full of terrors …
Bloggar idag på Debutantbloggen om catch phrases, och presenterar där min egen favorit!
Spoiler: den kommer från Game of thrones
”Som Tintin blivit återfödd av Douglas Adams”
Den där gången då Snack Parrow fick sin alldeles första recension! Det handlade senaste blogginlägget på Debutantbloggen om.
Boken finns ute!
Nu finns äntligen Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr ute i handeln också!
Men vad handlar boken med den ofantligt långa titeln om?
Rymdpiraten Snack Parrow har fått ge upp sitt piratande och startar istället en rymdbyrå för att lösa mysterier. Av en slemmig humfurk köper han ett rymdskepp med kristallkrona för att kunna resa mellan galaxerna. Ett skeppsspöke blir kapten eftersom han själv inte kan köra skeppet.
Tillsammans med kompanjonen Flax drar de ut på äventyr. Men resan blir kort, för rymdbaljan går sönder. De måste till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser: Robotkaninerna.
Ska de lyckas komma levande därifrån?
Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr av Camilla Linde är den första boken om Snack Parrow. Följ med på svindlande strapatser bland patrullerande frunkisar, glupska mollolocker och läskiga robotkaniner.
Om du törs, förstås.
Boken finns att köpa exempelvis här. Det går såklart också finemang att köpa direkt från mig, med eller utan signatur. Släng iväg ett mail till jag@camillalinde.se så kirrar vi det!
Och imorgon. Imorgon är det releasefest. Det är knappt jag tror att det är sant. Så mycket som hänt bara de senaste 5 månaderna. Från att ha stått helt utan förhoppning om att ge ut boken, till att den finns ute i handeln. En riktigt, riktigt galen känsla!
Snack Parrow har landat!
När jag vaknade i morse hade jag inte en tanke på att den här dagen skulle bli särskilt speciell.
Men det blev den! Det är ju trots allt inte varje dag du får din sprillans nya debutbok i handen. Och may I say … HELVETE vad snygg den är!
Nu Snack, nu ska du få flyga!
Snart är den här!
Det känns helt overkligt, men om ett par veckor kommer den vara här! Så många gånger under resans gång som jag tvivlat. Som jag trott att det aldrig kommer att gå.
Och nu … har jag den snart i min hand! Visst blev den snygg?
Jag har bloggat på Debutantbloggen både om min antagningsresa och arbetet med illustrationerna. Året har verkligen rivstartat med en hel massa arbete. Att skriva texten är ju liksom bara en liten del i sammanhanget. Allt annat tar minst lika mycket tid.
Och det som kommer nu kommer ju också göra det: marknadsföring! Att få ut min rymdpirat i världen.
För att det inte ska bli kaos i min hjärna med alla saker som behöver göras, och i vilken ordning de ska göras, har jag börjat skissa på en kommunikationsplan. Saker en lär sig i de här processerna alltså. Jag som alltid känt panik när sådana saker kommit på tal. Nu känns det … roligt. Kanske för att det ändå medför en hel del kontroll. Det är faktiskt häftigt att få vara med och styra processen.
Och se vart det hela tar vägen.