Är det någon mer än jag som gärna hade kört några dagar till på Bokmässan? Kanske var det kjolen (eller chokladen) som gav mig energi men jag ville verkligen inte åka hem.
För mig var det nog den bästa mässan hittills. Och ja, det gör såklart mycket att ha en bok som släpps till mässan och allt extra roligt som det medför. Men det var något mer än så. Bara att få återse alla vänner och bekanta gjorde extra gott i år. Kanske för att jag hann träffa på fler än jag brukar göra.
Upplever också att jag fick med mig en annan styrka och förnyad tro på böckernas kraft. Lyssnade vid två tillfällen på ALMA-pristagaren Laurie Halse Anderson och det gav mig en sådan ursinnig kraft. En lust att stå på barrikaderna och slå folk i huvudet med böcker (framför allt då alla som vill förbjuda böcker). Lauries böcker är tex förbjudna i många delstater i USA eftersom de skildrar sexuella övergrepp. Och sånt får man tydligen inte prata om. Även i vår tid finns det så oerhört mycket att göra.
Sedan bjöd mässan såklart på andra saker, som gav mer kärlek än ursinne. Mingel och förlagskalas och fina seminarier (bland annat med Tove Berggren – så inspirerande!) Det är som en inspirationsinjektion.
Nu väntar jag på boksmälla, eller mässpesten, ska bli kul att se vilken som kommer först!
