Hej Camilla, tack för ditt manus om Snack Parrow! Jag ber verkligen om ursäkt att vi dröjt med att svara, men vi har läst noggrant för det krävdes – ett fint manus! Vi tror dock inte att det kommer att passa på vår lista och får därför önska lycka till på annat håll.

Ibland kan det vara både nedslående och uppmuntrande att läsa refuseringa. Som idag, när ovanstående rader damp ner i min mailbox. Nedslående, såklart, för att det är en refusering. Uppmuntande för att det ändå finns någonting där. Någonting som visar att förlaget tagit sig tid till att läsa och resonera, och ändå öveväga publicering.

Nej, det är inte enbart nedslående. Det som är nedslående är att jag fått liknande omdömen från andra förlag gällande just det här manuset. Och det bekräftar bara bilden jag själv har – att det är ett bra manus! Att det är ett manus som borde få bli till.

Men hittills är det ingen som håller med mig hela vägen. Och jag vill bara skrika: Men kom igen! Ge Snack en chans! Ge mig en chans!

Men vem ska jag skrika det till?